Alla har lättheter (du måste bara hitta dem)

Alla har lättheter (du måste bara hitta dem)

om bloggen

om livets stora och små frågor i allmänhet och om saker som berör funktionshindret add i synnerhet.

från en mamma

vardagslivPosted by malene larssen Tue, March 02, 2010 12:07:59

Det kom ett fint mejl till mig idag:

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej Malene!

Nu har jag läst ut din fantastiska bok... Mycket som man känner igen och som man får en bekräftelse på.. "Det är inte bara mitt barn".

Ska nu strax iväg till tandläkaren med ( ), 10. Och det är hos spec.tandläkaren på Sahlgrenska. Han är som de andra av de mina, inte "medgörlig" vid tandläkarbesök. Den stora fick de söva för att kunna laga några hål. Som det står i din bok så är även tandborstningen ett gissel varje dag hos den minsta. De större sköter det noggrant nu, men så har det inte alltid varit... Inget går som på räls, tycker jag... Alltid något extra. Mycket som tar energi från en. Man lirkar, mutar och hotar om vartannat ibland, känns det som. Och så är man på ruta ett ivarjefall. "Att det inte funkar" och detta att ta vaccinationer ska vi inte tala om. Blir svettig bara jag tänker på det *ler*¨

Så skönt att läsa och höra att andra har det likadant. Viktigt att veta att man inte är ensam.

Nu är det dag att åka. Önskar dig en bra dag. Tack för att jag fick skriva av mig lite:-)

Hälsningar XX.

-------------------------------------------------------------------------------------

Tack för att du skickade ditt mejl, så jag fick läsa.

Hälsningar Malene

fantastiska pedagoger

skolans världPosted by malene larssen Tue, March 02, 2010 11:39:53

När min dotter var tio-elva år så fanns det stunder då jag funderade på om hon kanske skulle passa bättre/komma mer till sin rätt på en särskola. Min hjärna spann tankar dygnet runt, vecka efter vecka. Hur skulle jag lösa alla hennes motgångar i livet. Hur skulle jag få henne att bli lycklig igen. Hur skulle jag få henne att inte ge upp, att överleva.

Jag tänkte på det idag när jag och dottern satt på elevvårdskonferensen med (special)-läraren, rektorn, specialpedagogssamordnaren och kuratorn. De berättade allihopa hur duktig min dotter är! Hur bra hon arbetar! Hur bra de andra lärarna tycker att hon arbetar! Att hon är ambitiös och en trevlig elev!

Jag tänkte på det då, när jag satt och lyssnade. Jag har ju sett henne blomma de senaste åren. Jag har också sett hur hon under en tid återigen blev mobbad, kröp ner i källaren av uppgivenhet - igen. Hur rädd jag var då, att allt skulle upprepa sig. Och sedan, när skolan mobiliserade kraft och fick stopp på mobbningen. Min dotter, särskolan, hur kan man missuppfatta ett barn så grovt. Rätt hjälp istället.

När dottern och jag berättade för de andra om hur vi tycker att allt är så fanns det några saker som skolan och vi skulle fortsätta jobba på (det finns det ju alltid så klart).

Till slut kunde jag inte hålla mig.

- Ni är fantastiska, ni alla här inne, sa jag.

Jag tror de blev glada, men lite generade också kanske. Kanske blev dottern lite generade också... Jag är bara så oerhört glad att allt vi kämpat för faktiskt gett frukt, allt vi gått igenom har lett till något riktigt bra.

Tårarna kom, fast den här gången (mot väldigt många andra gånger så var det enbart, enbart, enbart lyckotårar).

två typer av bråk

skolans världPosted by malene larssen Mon, March 01, 2010 21:14:03

Dottern räknar bråk i skolan. Vi pratar och diskuterar. Sonen, som gillar siffror (framförallt 3, 9 och 15 av någon anledning) blir nyfiken. Vi börjar med äpplen. Ritar en cirkel med en pinne på toppen. Om vi är på en öde ö med ett äpple så måste vi dela det så alla i familjen får var sitt. Sonen delar frenetiskt. Vi blir fler och fler som måste dela, förutom familjen blir det kusinerna mostrar och morbröder, alla skall få en bit av äpplet.

Han ritar en kniv och två äpplen till, alla måste få en bit var - minst. Sedan blir det glasskulor som vi äter i och med att de ritas mörka, en efter en.

Slutligen hamnar bråket i rymden, sonens favoritämne just för tillfället. Han delar planeter så det står härliga till. Kryssar för när planeten är färdig delat och knivar till där det skall delas. Bråk kan ju faktiskt vara riktigt, riktigt roligt, tycker sonen och dottern, fast på två olika sätt.

- Bråk är ju asalätt, skrattar sonen på väg till tandborstningen.

- Nu fattar jag, säger dottern med ett stort leende.

Jag blir lite avundsjuk å dotterns vägar. Tänk vad lätt han har det, tänker jag, samtidigt som lyckan svävar runt i köket.

en mardröm

vardagslivPosted by malene larssen Mon, March 01, 2010 13:11:14

Jag skulle precis in på scen. Jag hade fått en plats i Alcazar och försökt under en halvtimmes tid träna in dansstegen och sångtexten innan framträdandet skulle ske på melodifestivalen. Ridån drogs upp och jag insåg där och då att jag aldrig skulle klara målet - ett bra framträdande med Alcazar. AAAAAAAA!

Vaknade.

Inser omgående att drömmen beror på att A; det är melodifestivalsyra över hela landet och B; jag skall vara moderator under en paneldebatt som kommer att ske i Lidköping i morgon kväll och som skall utgå ifrån Christina Erlandssons undersökning. Hon har undersökt vilken hjälp familjer med barn som har neuropsykiatriska funktionshinder får (tror jag eftersom jag inte satt mig in i detta tillräckligt mycket ännu, därav mardrömmen...).

Om du har vägarna förbi och är intresserad av frågan, vill lyssna på vad några av Lidköpings kommunpolitiker har att säga i frågan, så kom förbi. Vi börjar klockan 1800 och håller till i Lidbeckska huset. Välkommen.

vara lite snällare

vardagslivPosted by malene larssen Sun, February 28, 2010 23:13:47

Som medlem i facebookgruppen "vara lite snällare" (för oss som tror på att snällhet lönar sig - för alla) så måste jag tipsa om den här lilla filmen som jag fått av en god vän som bor långt från vårt kalla land.

http://www.youtube.com/watch?v=Cbk980jV7Ao

För dig som är sugen på att "vara lite snällare" kan jag rekomendera månadens tema: "Försök att inte snacka skit bakom ryggen på någon denna månad".

Från Facebookgruppen "vara lite snällare";

Vi tror att många vill ha ett snällare samhälle.
Vi tror på att man kan börja med det lilla, med sig själv.

Genom enkla, fantasifulla och lite oväntade snällhetsaktioner kan du sätta igång snällhetskedjor
som fortplantar sig som ett vänlighetens virus och smittar hela landet..


'Vara lite snällare' är ett politiskt oberoende nätverk utan kommersiella intressen.

Lycka till på uppdraget!

hönssnack

vardagslivPosted by malene larssen Sun, February 28, 2010 15:28:25

Jag och hönorna hade ett snack idag. De var lite missnöjda med hur saker sköts i hushållet. Zoe tycker att hon får för lite pasta, Fellidad var missnöjd med städningen av deras hus, Gloria saknade bananer och någon julmust det hade de minsann inte sett till mer än ettiketen på flaskan, kacklade de.Fast jag tror att de, precis som vi andra, är vintertrötta i största allmänhet. De förstår nog inte, men snösmältning påverkar oss alla. Att gå i snögegga och sörja vintern, samtidigt som våren vägrar infinna sig - det kan ta livslusten av den starkaste livsgnistan.

Därför lovade jag dem, på stående fot, mer pasta, fler bananer och att städa lite oftare om de lovade mig att sluta skvätta spån i mat- och vattenskålen. De skulle försöka hålla på sig och inte skvätta så mycket, men de kunde inte lova något, sa det. Det tyckte jag att jag får vara nöjd med ändå, så jag gick in och hämtade bananer och pasta och nu skall jag städa i huset också.

om rätta svar

skolans världPosted by malene larssen Fri, February 26, 2010 23:02:48

Lärarkandidatet går igenom nya mattekapitlet med barnen i första klass. Hon läser en saga och sedan går hon igenom bilderna till sagan. Lite pedagogiskt så där. Till en bild är frågan;

- Hur många små snöbollar är det på bilden?

Titta på bilden och svara först, innan du läser vidare.

Flera händer viftar ivrigt i luften. Ett barn får chansen att svara.

- Sexton, svarar flickan lite oroligt.

- Nej, sjuuuutton, ropar en kille.

Men då svarar lärarkandidaten att så är det inte.

- Det är sju, säger hon då.

Alla barnen inklusive jag då, blir lite kondfunderade. Jag räcker upp handen och frågar om hon har samma bild som vi andra för vi får det nog till runt sexton-sjutton snöbollar.

Då pekar lärarkandidaten på bilden och säger;

- SMÅ snöbollar var det, innan hon går vidare till nästa sida och ställer frågor och ger svar.

Jag vet inte hur det är med barnen för de accepterar och säger inget mer, men jag blir förvirrad. Hur kan man veta att några snöbollar är små och andra är stora, de är ju nästan lika små, eller? Finns inte de små bollarna längre bak i bilden? Då ser de väl mindre ut eller?

Kan det inte finnas fler rätta svar, eller? Hjälp, jag blir förvirrad!

om barns kreativitet och lust att förstå

skolans världPosted by malene larssen Fri, February 26, 2010 22:52:54

Full koncentration vid stuprännan. Sonen och flera stycken i klassen undrar hur det skall gå.

Man diskuterar, hur kan man lägga isbiten för att få den att smälta fortare och sjunka ner i underjooooorden.

Man flyttar lite på den för att se om det kommer att gå snabbare då. Och till slut bryts isbiten mitt itu, till barnens förtjusning - och då var det dags att upptäcka något nytt på skolgården.

För så kul kan man ha det, om man är sju år, snön töar, man har kompisar i klassen och dessutom är det rast.

« PreviousNext »