Alla har lättheter (du måste bara hitta dem)

Alla har lättheter (du måste bara hitta dem)

om bloggen

om livets stora och små frågor i allmänhet och om saker som berör funktionshindret add i synnerhet.

fantastiska pedagoger

skolans världPosted by malene larssen Tue, March 02, 2010 11:39:53

När min dotter var tio-elva år så fanns det stunder då jag funderade på om hon kanske skulle passa bättre/komma mer till sin rätt på en särskola. Min hjärna spann tankar dygnet runt, vecka efter vecka. Hur skulle jag lösa alla hennes motgångar i livet. Hur skulle jag få henne att bli lycklig igen. Hur skulle jag få henne att inte ge upp, att överleva.

Jag tänkte på det idag när jag och dottern satt på elevvårdskonferensen med (special)-läraren, rektorn, specialpedagogssamordnaren och kuratorn. De berättade allihopa hur duktig min dotter är! Hur bra hon arbetar! Hur bra de andra lärarna tycker att hon arbetar! Att hon är ambitiös och en trevlig elev!

Jag tänkte på det då, när jag satt och lyssnade. Jag har ju sett henne blomma de senaste åren. Jag har också sett hur hon under en tid återigen blev mobbad, kröp ner i källaren av uppgivenhet - igen. Hur rädd jag var då, att allt skulle upprepa sig. Och sedan, när skolan mobiliserade kraft och fick stopp på mobbningen. Min dotter, särskolan, hur kan man missuppfatta ett barn så grovt. Rätt hjälp istället.

När dottern och jag berättade för de andra om hur vi tycker att allt är så fanns det några saker som skolan och vi skulle fortsätta jobba på (det finns det ju alltid så klart).

Till slut kunde jag inte hålla mig.

- Ni är fantastiska, ni alla här inne, sa jag.

Jag tror de blev glada, men lite generade också kanske. Kanske blev dottern lite generade också... Jag är bara så oerhört glad att allt vi kämpat för faktiskt gett frukt, allt vi gått igenom har lett till något riktigt bra.

Tårarna kom, fast den här gången (mot väldigt många andra gånger så var det enbart, enbart, enbart lyckotårar).

två typer av bråk

skolans världPosted by malene larssen Mon, March 01, 2010 21:14:03

Dottern räknar bråk i skolan. Vi pratar och diskuterar. Sonen, som gillar siffror (framförallt 3, 9 och 15 av någon anledning) blir nyfiken. Vi börjar med äpplen. Ritar en cirkel med en pinne på toppen. Om vi är på en öde ö med ett äpple så måste vi dela det så alla i familjen får var sitt. Sonen delar frenetiskt. Vi blir fler och fler som måste dela, förutom familjen blir det kusinerna mostrar och morbröder, alla skall få en bit av äpplet.

Han ritar en kniv och två äpplen till, alla måste få en bit var - minst. Sedan blir det glasskulor som vi äter i och med att de ritas mörka, en efter en.

Slutligen hamnar bråket i rymden, sonens favoritämne just för tillfället. Han delar planeter så det står härliga till. Kryssar för när planeten är färdig delat och knivar till där det skall delas. Bråk kan ju faktiskt vara riktigt, riktigt roligt, tycker sonen och dottern, fast på två olika sätt.

- Bråk är ju asalätt, skrattar sonen på väg till tandborstningen.

- Nu fattar jag, säger dottern med ett stort leende.

Jag blir lite avundsjuk å dotterns vägar. Tänk vad lätt han har det, tänker jag, samtidigt som lyckan svävar runt i köket.

om rätta svar

skolans världPosted by malene larssen Fri, February 26, 2010 23:02:48

Lärarkandidatet går igenom nya mattekapitlet med barnen i första klass. Hon läser en saga och sedan går hon igenom bilderna till sagan. Lite pedagogiskt så där. Till en bild är frågan;

- Hur många små snöbollar är det på bilden?

Titta på bilden och svara först, innan du läser vidare.

Flera händer viftar ivrigt i luften. Ett barn får chansen att svara.

- Sexton, svarar flickan lite oroligt.

- Nej, sjuuuutton, ropar en kille.

Men då svarar lärarkandidaten att så är det inte.

- Det är sju, säger hon då.

Alla barnen inklusive jag då, blir lite kondfunderade. Jag räcker upp handen och frågar om hon har samma bild som vi andra för vi får det nog till runt sexton-sjutton snöbollar.

Då pekar lärarkandidaten på bilden och säger;

- SMÅ snöbollar var det, innan hon går vidare till nästa sida och ställer frågor och ger svar.

Jag vet inte hur det är med barnen för de accepterar och säger inget mer, men jag blir förvirrad. Hur kan man veta att några snöbollar är små och andra är stora, de är ju nästan lika små, eller? Finns inte de små bollarna längre bak i bilden? Då ser de väl mindre ut eller?

Kan det inte finnas fler rätta svar, eller? Hjälp, jag blir förvirrad!

om barns kreativitet och lust att förstå

skolans världPosted by malene larssen Fri, February 26, 2010 22:52:54

Full koncentration vid stuprännan. Sonen och flera stycken i klassen undrar hur det skall gå.

Man diskuterar, hur kan man lägga isbiten för att få den att smälta fortare och sjunka ner i underjooooorden.

Man flyttar lite på den för att se om det kommer att gå snabbare då. Och till slut bryts isbiten mitt itu, till barnens förtjusning - och då var det dags att upptäcka något nytt på skolgården.

För så kul kan man ha det, om man är sju år, snön töar, man har kompisar i klassen och dessutom är det rast.

om att ge positiv respons

skolans världPosted by malene larssen Fri, February 26, 2010 22:37:57

Hej Malene!

Tack för ett bra samtal.

Glömde säga till dig att jag tyckte du bemötte (xx) så bra både på skridskodagen och idag när du tex frågade om vantarna...

Trevlig helg

(läraren)

Apropå det där att ge positiva kommentarer och positiv energi. Det här mejlet fick jag idag av sonens lärare. Och jag blev så glad. Nu skall jag föra vidare den positiva energin imorgon, genom att ge någon annan en glad och snäll handling eller kommentar.

Förresten, om jag inte sagt det förut (?) det är så himla kul att få kommentarer av er som läser bloggen. Tack för det!

lärarutbildningen och funktionhinder

skolans världPosted by malene larssen Thu, February 25, 2010 13:33:41

Om riksdagen röstar igenom den nya lärarutbildningen vinkar man adjö till parollen "en skola för alla".
Det anser representanter för tio olika handikapporganisationer som i en debattartikel förkastar regeringens proposition "Bäst i klassen".

Jan Björklund presenterade nyligen propositionen Bäst i klassen (2009/10:89) som bygger på utredningen om En hållbar lärarutbildning (SOU 2008;109). Dessvärre tar denna inte hänsyn till den kritik som flera organisationer för funktionshindrade, lärarhögskolor och skolmyndigheter fört fram i sina remissvar: lärarutbildningens inslag med specialpedagogik, främst kunskap om funktionshinder, måste utökas.

De flesta föräldrar till barn med funktionsnedsättning väljer i dag att placera sitt barn i integrerad klass. Därför är det högst sannolikt att varje lärare under sitt yrkesverksamma liv kommer att undervisa elever med funktionsnedsättning. Ändå förbereder inte dagens lärarutbildning för detta och med bristerna i den nya propositionen kommer inte heller framtidens lärarutbildning att göra det.

Läs hela debattartikeln på www.gp.se/debatt

Gör som "Vilse i pannkakan" och vänd på kakan, säger jag. Ge alla lärarstudenter utbilding som utgår ifrån specialpedagogik att möta alla barn utifrån där de står just nu - tänk vilka bra lärare de hade blivit då. Alla elever hade fått sin chans att lyckas.

Vänd på kakan, som sagt, vänd på kakan.

misshandel

skolans världPosted by malene larssen Thu, February 25, 2010 12:26:03

http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.732142-funktionshindrad-pojke-lastes-in

Ibland när man läser saker så tror man inte att det är sant. Ovanstående länk hittade jag hos http://mibfilosoferar.blogg.se/. Man tror inte att det är sant, eller?

skridskodagen - del 2

skolans världPosted by malene larssen Wed, February 24, 2010 10:17:21

Jag pratade med en gammal kollega igår. Vi var klassföreståndare ihop några år och igår hade vi ett långt och intressant samtal över telefonen.

Kollegan frågade vad jag gör nu för tiden (senast vi träffades jobbade jag renodlat som frilansjournalist). Jag berättade om min bok, mina föreläsningar och mina tankar kring mötet med barn i och utanför skolan.

Han sa att några elever i hans nuvarande klass tar plats. En elev gör saker bakvänt, går ut för att dricka vatten när lektionen precis börjar, vill inte, när alla andra måste. Han sa att han ofta blir irriterade på henne och kanske inte möter henne på ett helt bra sätt alltid. Lärare har många elever att ta hand om, man blir stressad, man har inte många sekunder på sig att reagera när en händelse inträffar och många händelser blir det under en dag...

Jag sa till honom att jag tror att man alltid kan välja en annan väg. Det måste finnas ett sätt att möta ett barn där barnet har chans att lyckas. Inget barn vill misslyckas, men för en del är det så svårt att lyckas. Inget barn vill bli skälld på, men en del barn upplevs som de vill det.

Det var ett intressant samtal jag hade med min gamla kollega. Han är en duktig pedagog och en trevlig människa.

Solen sken över alla på skridskobanan igår.

Jag tänker på skridskodagen. Pedagogen som skällde på pojken på taket (se texten nedanför denna om du inte redan läst) upplever jag vara en bra pedagog, med ett hjärta för alla sina elever. Han reagerade som vi gör när vi stöter på ett barn som gör något vi blir irriterade för. Läraren var säkert livrädd att barnet skulle trilla ner från taket också.

Men jag tror att det alltid finns ett annat sätt att förhålla sig till ett barn som går utanför ramarna.

Jag tänkte på det också när jag iakttog pedagogerna som var med på skridskodagen. De är så lika, tänker jag. De ser likadana ut, ungefär. Har likadana erfarenheter, ingen av dem klättrade upp på taket (inte jag heller för den delen...) när det var skridskodag, även om några av dem säkert inte tyckte att de var så duktiga på skridsko.

Att reagera med irritation och ilska mot ett barn som är "krävande", som gör tokiga saker är inte alls konstigt och framförallt när man inte känner igen sig själv i barnet. Men det finns andra sätt att möta barnet på. Och det är barnet värt. För alla barn vill lyckas.

Läs gärna Ross Greens senaste bok "misslyckas i skolan". Den hjälper i alla fall mig att tänka om, tänka runt, tänka nytt i mötet med barn som inte alltid gör som vi tänkt oss.

Next »